söndag 14 december 2008

Sorg

Sitter och läser en blogg där en matte berättar att hennes ena katt nyligen insjuknade hastigt och var tvungen att åka till katthimlen. Han blev inte ens två år. Jag inser att den dagen kommer för alla djurägare, även mig, och det är det som är det jävliga med att ha husdjur. Jag orkar inte ens tänka på den dagen då Thelma eller Flisa blir så gamla eller sjuka att de måste få somna in, jag kommer att bli ett fullständigt vrak. Tänk om de kunde få leva för evigt.

R.I.P Loke!

1 kommentar:

Anonym sa...

Tack bloggvän tillika kattvän och matte! Sorgen är som att sörja en anhörig och så är det när man är djurvän och katterna betyder så mycket i ens liv. Men ibland är döden oundviklig och då kan man trösta sig med att katten har tur som har oss som inte låter den lida. Jag menar, vi har ju den rätten när det gäller våra husdjur. Ska också säga att min lilla gubbe är i mycket ljust minne bevarad även om livet blev i mattes tycke alltför kort!
Dina ord rörde mig, tack så mycket. Kram Mia och katten Azlan.