Nu orkar jag inte mer

Jag säger bara herrejisses vilken händelserik vecka! I slutet på förra veckan berättade matte att hon tyvärr skulle vara upptagen ett par dagar och att jag skulle få bo hos Ingeborg och Daniel och alla katterna. Att hon inte sätter MIG före allt annat är ju diskutabelt men vad ska man göra?

Hur som helst. I torsdags fick jag åka taxi för första gången och jag visade mitt tydliga missnöje genom att yla hela vägen. Chauffören hotade med att äta upp mig och han var faktiskt lite rund om magen så det är inte omöjligt att han ätit katt förut. När vi kom fram så väntade en hel farm med katter. Abessiniern Kaspar struntade i mig, mamma Milla luktade och var nyfiken och Piccola visade vem som bestämde. Trodde hon. Då visste hon inte vem hon muckade med!

Den natten sov jag för första gången på tre månader INTE i mattes säng men det gick ganska bra det med. Framåt morgonkröken hade jag och Piccola en brottningsmatch i vardagsrummet vilket resulterade i att vi fick dela upp oss på dagen när Ingeborg och Daniel var på jobbet. Lite väl hårt tyckte jag, vi brottades ju bara lite fredligt, men nu fick jag chansen att hänga med mamma Milla hela dagen och det var faktiskt väldigt mysigt. Hon putsade mig till och med flera gånger.

När Ingborg och Daniel kom hem ifrån jobbet hade jag och Piccola snackat en hel del under dörrkarmen och kommit fram till att vi skulle vara kompisar så resten av kvällen och natten hade vi katt-race så att vattenglasen flög all världens väg!! ;-)

På lördagen övade vi på att åka bil och vi katter fick turas om att förklara för våra hussar och mattar att vi INTE uppskattade bilfärden genom att yla. Vi tror dock inte de förstod vinken för vi var ute och körde i en timma minst!

Efter två dagar hos Kaspar, Milla och Piccola var jag så trött att jag sov i ett helt dygn. Och när jag vaknade var det ruskigt tomt utan alla katter så jag klagade högljutt i en hel dag. Matte blev helt tokig och skrek någonting sånt här: "jaaaaaaa, du SKA få en kompis, lugna ner dig!!" och det låter ju bra. Hoppas kompisen är en juste tjej eller kille som gillar att brottas och busa...!

Och appropå brottas och busa så var vi hos mormor och morfar (dvs mattes föräldrar) i ett par dagar också och där bor en oerhört lat katt (Elvis) som inte orkar busa någonting. Han busade i kanske tre minuter och sen skulle det sovas i tre timmar. Herregud vilken vekling. Så jag fick busa och greja själv. Man kan ju lätt säga att det är bra mycket roligare och springa på 250 kvadrat + en stor altan än på 44 kvadrat. Jisses vad jag sprang i trapporna. Upp och ner, ner och upp. Sen har jag ätit flugor, skällt på fåglar och lyssnat på grannen som spelade dragspel halva natten. Sådär mycket händer aldrig hemma i stan.

Här är förresten en suddig bild på Elvis som matte tog med mobilen: